Pryll

Linas fucking kvällsbok tog precis slut på kanal 5. Och jag måte ju bara säga att fast jag sett den och fast den inte är så jävla bra så blir jag på nått sett berörd, illa berörd. Här  har vi en tjej på 15 år, hon jag väl i princip gjort exakt samma misstag som under filmen gång. Första pojkvännen; en kille man absolut inte var kär i men ändå var tillsammant med, vänner som var skit, i Linas fall 1 och helt enkel en massa annat sånt som man kallar otur. Men HON lär sig av sina misstag och "växer upp" och sen slutar allt lyckligt, bara för att hon bestämmer sig för att va sig själv. Hon är 15 år och hon är vuxen hon till och med får den hon vill ha. Jag känner mig gammal, rädd och förvirrad.. VA FAN..
K

Satte mig precis för att skriva ett nytt blogginlägg; inriktning; lite positivitet när reklamen började rulla på TV:n.  Fanta lemon, den enda läsk jag dricker förutom cola, den ultimata utblandningsdrickan, söt men fresh; FANTA LEMON är tillbaka i sverige. Tillbaka? Har den någonsin funnits här? Dricker den så fort jag är utomland eftersom Sverige dumt nog inte köper in den. Hur som helst nu är den här :D
  Lite bedrifter som uträttats idag.. Jag klippte av ett par för korta baggy jeans till ett par aningen längre jens shorts, när man inte vill ha super korta. Lägger kanske upp en bild senare. Somnade inte på Kultur- och idé- historian, Lyckades förvandla tråkig cornfärs till en lyckad lunch. Tog tag i min Engelskalärare och hade ett samtal om hur täntan/ prövningen borde gå till och lyckades vakna i tid till att gå av pendeltåget. Lagade man til mig själv och spiceade upp jyckens mat när man ändå höll på.

Vän i klassen förklarade sitt status på facebook, snacka om att brainstorma

För att inte treorna är där
För att alla är så små
För att jag är trött på skolan
För att jag inte orkar åka så långt till skolan
För att mitt huvud gör ont när jag tänker på skolan
För att jag behöver göra saker relaterat till skolan utanför skolan
För att jag blir straffad om jag inte går till skolan
För att man inte får åka skateboard inomhus i skolan
För att jag måste gå upp tidigt på morgonen bara för att dem tycker/tror att man presterar bättre 8:30 än 10:30
För att jag inte vet vad jag ska göra efter gymnasiet
För att jag inte heller vet om jag kommer sluta gymnasiet
För att de inte ens serverar mjölk till luchen
För att vi bara har en ensemble lektion i veckan
För att jag har 2 timmar långa håltimmar
För att gemu C grupperna är fulla och..
För att det börjar bli kallt ute.

Allt detta håller jag inte riktigt med om och jag skulle kunna lägga till några punkter MEN shhiit, den är bra som den är:P

Måndag, måndag, måndag.. Finns ärligt inte mycket mer att säga. Känns rätt segt i skolan trots att jag vet att det kommer bli sjukt mycket att göra, trean på gymnasier, slutspurten eller vad jag ska kalla det. Hur som helst hade ynka två lektioner, och på vägen hem efter att ha träffat camilla och bytt varor ( smycke till henne, jag fick tillbaka mina praktiskt taget oanvändbara skor)  så sprang jag på Krook (före detta rytmuselev) och vi kom in på samtalsämnet rytmus och hur det är att vara trea. Det roliga i allt det här är att alla har alltid tjatat om hur kul det ska vara att gå i trean men jag fattar inte grejen. Saknar gamla treorna, kan vi byta tillbaka dem mot de nya ettorna? Är stressad över att det är så sjukt mycket som ska hända fast vi har typ inga lektioner, hur går detta ihop? Har väl helt enkelt inte kommit in i hela grejen bara:P 
Hur som helst jag ser ut som jag vet inte vad idag, hade de "naturligt" lockiga håret i lördags på olivias kalas, plus en massa hårprodukter. Jag kammde ut det imorse och resultatet blev att jag ser ut som om jag har fått en elstöt/ nyknullad (lägger upp en bild senare om jag kan ta ett kort). Får dock sällan så mycket komplimaner för mitt hår.. (:

Jag dör, jag vet inte riktigt varför men just nu känner jag mig som värden största bluff. Inget har gått som jag vill de senaste två dagarna. Jag har inte rökt på hela dan så kanske är det bristen på nikotin som får mig att känna mig halv. Töntigt är det i alla fall, tönktigt med självömkan. Men imorgon är det måndag, ny start, ny vecka, nice! Ny chans att känna sig på topp! Får börja vara lite optimistisk! :D

Söndag och jag tänker inte göra någonting alls. Normalt sätt brukar jag bli rastlös om jag inte gör ett smack men jag har en känsla av att den här veckan har innehållit tillräckligt för att jag ska klara dagen. Olivia hade sin 18års fest igår som skulle slutat ca 03.00 :P men av någon anledningen slutade baren sälja, så festen tog vid 01.30. Vi drog vidare ooch nästan framme vid målet så ser vi blod, rätt ordentligt med blod. Det var några nazister som slagit mer en tjej för att hon var lesbisk. Hela situationen var absurd och det fick mig att nyktra till ordentligt och partyhumöret var som bortblåst. Så vi bytte klubben mot ett gatukök och sedan begav jag mig hem vid 03.00.

Tog en kvällsprommis med min hund och och vi gick vid bäcken. På andra sidan av vattnet står ett ungt par och grälar. Kan inte se dom men jag vet att dom står där för jag hör dem tydligt och man kan urskilja på rösterna att de i 20års åldern. Kvinnans röst är upprörd och provoserande och mannen är arg och undvikande, ingen anstränger sig för att dämpa samtalet. Jag känner igen de här bråken, jag känner igen känslan. Det blir tyst ett tag och jag märker att jag blir orolig, orolig för att nått skulle hänt någon av dessa människor som jag inte ens känner. Samtalet tar vid igen och jag blir lättad, lättad men arg. Arg för att dom är unga och borde förstå bättre, borde inte stanna tillsammant, inte skaffa barn och låta andra gå igenom deras problem. Varför måste folk provosera varandra och stanna i relationer som uppenbarligen inte fungerar. Jag vänder på klacken och går hem, rösterna är inte tysta än, men den här gången kan jag inte göra nått, inte min sak. Måste sluta tro att folk behöver räddas, det halndlar ju bara om val.

Okej, då var man inne på samma bana som alla andra.. Man har börjat blogga..  Jag har väl egentligen inte så mycket emot bloggare men jag har heller aldrig brytt mig om att läsa någons, förrän nu i sommar. Märkte att en blogg inte behöver handla om bara mode och vilka man fikat med, eller hur viktig man är som person. En blogg kan vara lite vad som, om jag nu förstått  det rätt. Dom senaste dagarna har jag väl känt att jag vill hålla lite bättre koll på saker jag gör och vad jag vill. Och JA, jag kan väl skriva dagbok och hålla det för mig själv MEN jag har också märkt att jag är extremt stolt över mig själv stundtals  och då vill jag gärna dela med mig av mina bragder.
   Märkte även att det avsig själv ploppa upp ett välkommen till min nya blogg, nu har jag renigerat det, hehe! Så älska mig, hata mig eller lägg inte märke till mig, det är ditt val. Har inte skapat bloggen för att få ett erkännande, utan mer som ett utlopp för en masa skräp som irrar runt i min hjärna.