Pryll

Tog en kvällsprommis med min hund och och vi gick vid bäcken. På andra sidan av vattnet står ett ungt par och grälar. Kan inte se dom men jag vet att dom står där för jag hör dem tydligt och man kan urskilja på rösterna att de i 20års åldern. Kvinnans röst är upprörd och provoserande och mannen är arg och undvikande, ingen anstränger sig för att dämpa samtalet. Jag känner igen de här bråken, jag känner igen känslan. Det blir tyst ett tag och jag märker att jag blir orolig, orolig för att nått skulle hänt någon av dessa människor som jag inte ens känner. Samtalet tar vid igen och jag blir lättad, lättad men arg. Arg för att dom är unga och borde förstå bättre, borde inte stanna tillsammant, inte skaffa barn och låta andra gå igenom deras problem. Varför måste folk provosera varandra och stanna i relationer som uppenbarligen inte fungerar. Jag vänder på klacken och går hem, rösterna är inte tysta än, men den här gången kan jag inte göra nått, inte min sak. Måste sluta tro att folk behöver räddas, det halndlar ju bara om val.